Oflyt 28 Oktober 2015 / 21:45 / LIFE OF HILMA / Permalink / 0 Jag skulle kunna vara så bitter, men i stället skrattar jag så att tårarna sprutar. Armen är dock bara jobbig. Jag kan röra den och lyfta/bära grejer nu utan att det gör ont. Att den sitter fast är bara ett irritationsmoment nu. Jag kunde inte ens sätta på en grimma igår. Men det är roligt att jag måste be om hjälp med de mest banala saker och att allting tar tio gånger så lång tid. Fnittrar varje gång jag ska knäppa byxorna. Men det vore najs att få sitta upp på en häst snart. Jenny skulle tvätta mitt hår i måndags så att vi kunde ta en runda på stan. Vi smet ut efter kvällsmaten och hittade en gammal påse till en ströbal. Vi klippte hål i den å sedan hade jag skydd för min skena. [Jag har inget gips, utan en svart, hårt åtdragen, tyggrej med skenor i som sitter över hela överkroppen typ.] Där stod vi, Jenny i bikini och jag i plastpåse och skrattade. Ren blev jag och kvällen sjukt lyckad. Jenny har träffat en annan tjej från Sverige som vi varit ute med två gånger. Hon är så najs! å utelivet här asså - gosh. Att vara ute till 5 på morgonen är liksom inget konstigt här. Det är så mycket folk, så billig alkohol, så najs musik och SÅ mycket dans. (å snygga DJs, ehe) Människorna på gården är så härliga asså. Lite smått puckade bara. De har SÅ mycket grejer. Asså jag skämtar inte när jag säger att de skulle kunna förse 5 ridskolor med full utrustning. För att inte prata om alla kläder som typ skulle räcka till all världens flyktingar. Jag har gett mig själv jobbet att städa i stallets sadelkammare. Jag har hittat allt från matlagningssalt, trattar och pengar till säckvis med mögliga träns med prislappen kvar. Ibland känns det omöjligt att få ordning på det där rummet - ju längre in man kommer, desto mer kaos blir det - men inom en snar framtid ska det nog bli fint. Imorse (halv 12 ehe) vaknade jag utan röst. Jag har gått med snorig näsa, halsont och lock för ena örat i 3-4 dagar och tänkte att det skulle ge sig till idag eftersom att jag skulle få sova ut ordentligt. Tvärtom blev det värre. Nu har vi i alla fall varit och köpt nässpray och c-vitamin så nu jäklar ska jag bli frisk! Vi har städat vårt rum idag också och det blev så fint! Stackars Jenny kröp omkring på golvet och dammsög med rörlösa Henry. Det slog mig idag hur mycket jag gillar det här stället och hur otroligt bra jag trivs. Det är så vackert att jag tror att ögonen ska ramla ut - ett riktigt paradis. Att få mysa med massa hundar, hästar och katter är awesome, att kunna köpa sprit lagligt och att med gott samvete kunna spendera hela sin lön på 2 dagar (för att det är en annan valuta än hemma och palla växla) är bara helt awesome. För att inte nämna faktumet att jag bor och delar dagarna med min bästa vän. Det kvittar att armen är bruten och att förkyldningen är crazy - allt är awesome ändå! (Sedan kan tilläggas att vi glor Disney om kvällarna också - najs!) Nu ska jag sätta i mig andra chipspåsen för idag å fortsätta glo på Alice i Underlandet. Puss och godnatt!
England . 21 Oktober 2015 / 21:43 / LIFE OF HILMA / Permalink / 0 Hej Sverige! Hur står det till? Jag är lite småbutter. Vi börjar från början. Den 16:e oktober satte jag mig i bilen mot huvudstaden. Väl där hoppade jag på ett flygplan till Manchester. Två och en halv timme senare befann jag mig i min favoritmänniskas armar. Vi satte oss i en bil som tog oss till Stoke-On-Trent och Great Eaves Farm. Vi sov och dagen därpå var det äntligen dags att bege sig till stallet. Vi mockade hos fem biljarder hästar (eller typ 10) och sen fick jag rida. Jag lärde mig att longera och städade lite i sadelkammaren. Vi var också ute och provade på nattlivet (omg). Tredje dagen i England tyckte Harvey att det var dags för mig att åka hem. Först fick jag inte hoppa upp på honom, utan han sprang i väg och slängde in mig i en vägg. Aj. 5 minuter senare gav han av ett bocksprång out of nowhere, och innan jag han tänka "oj", låg jag på marken med en skuttande hingst över mig och en bruten arm under mig. Vi for till akuten och nu är jag enarmad de kommande 6-8 veckorna. Mina arbetsuppgifter gick snabbt från att vara mockning och ridning, till att bli diskmaskinsskötsel, sopning och bärhjälp. Harvey kan dock slänga sig i väggen - jag åker inte hem. Jag älskar stället, Jennys sällskap, hundarna, hästarna (Harvey också, lite), familjen vi bor hos och främst känslan av att vara behövd. Idag var min första lediga dag sen jag kom hit. Den har spenderats i sängen (sovmorgon), på stan (shopping), i en tatueringsstudio (häst på Jenny), på Pizza Hut (well, mat?), i två taxis (cuz lat?) och nu sitter vi på golvet (underbara heltäckningsmatta) och käkar digestive med choklad på och med varsin dator i knät. Nu är Hilma trött så det blir till att försöka övertala min övernaturliga rumskompis, som bara behöver 2 timmars sömn, att vi ska sova snart. Bis bald!
