käraste Gamleby

Det är inte helt utan ångest jag sitter på den trappan jag stod på när jag slutade nian. Hela Gamleby får mig ärligt att nästan börja gråta. Allting som hände här är tungt. Högstadiet var en sjukt jobbig tid och varje millimeter av den här platsen berättar om det. Jag är överväldigad av känslor, kommer nog inte bli människa den närmsta framtiden. 
Kommentera inlägget här:
Namn: 
Kom ihåg mig?
Kommentar:
Mailadress:
URL/bloggadress: