arg. igen.

Ännu en gång kom jag hem smått frustrerad från ett gruppmöte. 
 
När jag bestämde mig för att tacka jag till en plats i kommunfullmäktige, var det för att jag hoppades på heta diskussioner och härliga utbyten av tankar och idéer. Jag ville ha demokrati. Allas delaktighet. Jag har dessvärre insett att politik handlar om att slicka röv och att klubba igenom redan fattade beslut. 
 
Inför varje gruppmöte får ledamöterna handlingar om vad som ska behandlas i KF. För att över huvud taget förstå någonting av dessa handlingar måste man helt ärligt varit aktiv politiker i ett antal år. Jag skulle kunna skriva ordlistor hälften så tjocka som handlingarna för att det är så komplicerat skrivet. Ovanpå det bör man också ha läst på om precis allt i hela kommunen. Och då menar jag allt. Allt från hur många toaletter det finns på lysningbadet och hur hela kommunen såg ut för hundra år sedan, till vad berggrunden består av i loftahammar. För någon sammanfattning eller vidare förklaring får du inte i handlingarna. Ärligt talat förstår jag knappt vad det är man vill göra utan att läsa vidare någon annan stans. Ett av ärendena nu handlar om att man tar bort ett ord i en text. Varför då? Vad kommer det ändra? Dumma frågor som jag självklart inte vågar fråga i gruppen. (Note to self: för fan hilma. Fegstjärt. Våga fråga.) 
 
Nu överdriver jag något, jag vet, men vad jag vill få fram är att vi sitter och tar beslut om saker de flesta av oss inte vet något om. Och jag vet att det inte bara är jag som inte har hundra procent koll på allting i vår kommun. Jag satt i en timme idag och läste om en byggnad i Västervik. Fakta som jag själv fick söka fram. Och jag kan nog ärligt säga att jag var den enda i rummet som hade kunnat fråga emot när arkitekten sa att blyhalten berodde på en kabel. För det var bara jag som visste att den där kabeln inte alls låg i båda provhålen. Men inte fan vågade jag säga nåt. För vem är lilla jag liksom. En behaglig ja-sägare. 
 
Jag kan inte hjälpa att dra detta till att det självklart är precis så som "makteliten" vill ha det. Visst är det skönt att styra ihop med ett gäng som inte ifrågasätter, att ha ett gäng ja-sägare med sig. 
 
Någonting måste ske med kommunpolitiken. Jag blev inte politiker för att sitta i det högst beslutande organet och bara säga ja. 
Kommentera inlägget här:
Namn: 
Kom ihåg mig?
Kommentar:
Mailadress:
URL/bloggadress: