Inte nog.

Inte nog med att jag hatar mig själv ner till cellnivå. 
Mamma och pappa tycker att jag är otillräcklig. Jag är inte bra nog. Betygen duger inte. Jag kämpar inte tillräckligt mycket. "om du bara ansträngde dig lite till."

Inte nog med att jag hatar mig själv ner till cellnivå. 
Lärarna tjatar på mig att jag kan bättre, att jag borde kämpa mer och att "om jag ansträngde mig så skulle jag kunna".

Inte ...

otillräcklig.

Känner ni igen den där känslan av att aldrig räcka till? Att inte duga och vara allt du borde vara? 
 
Precis så har känt alldeles för länge nu. Det är så mycket på en och samma gång. Jag gör inte hälften av allt jag borde göra och det jag gör blir inte hälften så bra som det borde bli. Det känns som att jag har 3 heltidsjobb. 
 
Vad andra tycker kan kvitta, men när en inte är nöjd med sig själv behövs det förändring. 

Hämta fler inlägg