England .

Hej Sverige!
Hur står det till?
Jag är lite småbutter. 
 
Vi börjar från början. 
 
Den 16:e oktober satte jag mig i bilen mot huvudstaden. Väl där hoppade jag på ett flygplan till Manchester. Två och en halv timme senare befann jag mig i min favoritmänniskas armar. Vi satte oss i en bil som tog oss till Stoke-On-Trent och Great Eaves Farm. Vi sov och dagen därpå var det äntligen dags att bege sig till stallet.
 
Vi mockade hos fem biljarder hästar (eller typ 10) och sen fick jag rida. Jag lärde mig att longera och städade lite i sadelkammaren. Vi var också ute och provade på nattlivet (omg). Tredje dagen i England tyckte Harvey att det var dags för mig att åka hem.
 
Först fick jag inte hoppa upp på honom, utan han sprang i väg och slängde in mig i en vägg. Aj. 5 minuter senare gav han av ett bocksprång out of nowhere, och innan jag han tänka "oj", låg jag på marken med en skuttande hingst över mig och en bruten arm under mig. Vi for till akuten och nu är jag enarmad de kommande 6-8 veckorna.
 
Mina arbetsuppgifter gick snabbt från att vara mockning och ridning, till att bli diskmaskinsskötsel, sopning och bärhjälp. Harvey kan dock slänga sig i väggen - jag åker inte hem. Jag älskar stället, Jennys sällskap, hundarna, hästarna (Harvey också, lite), familjen vi bor hos och främst känslan av att vara behövd. 
 
Idag var min första lediga dag sen jag kom hit. Den har spenderats i sängen (sovmorgon), på stan (shopping), i en tatueringsstudio (häst på Jenny), på Pizza Hut (well, mat?), i två taxis (cuz lat?) och nu sitter vi på golvet (underbara heltäckningsmatta) och käkar digestive med choklad på och med varsin dator i knät. 
 
Nu är Hilma trött så det blir till att försöka övertala min övernaturliga rumskompis, som bara behöver 2 timmars sömn, att vi ska sova snart.
 
Bis bald! 
 
 
Kommentera inlägget här:
Namn: 
Kom ihåg mig?
Kommentar:
Mailadress:
URL/bloggadress: