identitetskris.

Jag har väntat på den här befrielsen - sett det som någonting värt att hålla ut för - så länge. Det här har varit ljuset i slutet av min depressionstunnel. Det var det här som skulle bli räddningen - som psykologerna sa att jag skulle behöva för att ens börja fundera på att trappa av medicinen. Komma bort. Komma till något nytt. Förändring. 
 
Det är nu nu. Nu jag har väntat på. Nu att flytta hemifrån, nu att börja om, nu att glömma, nu att skapa ...

Hämta fler inlägg