när verklighete...

Ögonen blev blanka och fylldes snart med tårar. Tårar odlade så djupt. De var inte många - inte så att de fann sin väg ur ögat - men jag såg dem. Tårar av besvikelse, uppgivenhet. 
 
Han är osynlig. Ingen bryr sig. Världen ser honom inte. Han kan inte ens ta en fika med sin syster utan att få världens oacceptans som en vägg i ansiktet. "Nej, tyvärr. Vi har ingenting du kan äta här."
 
Min bror är annorlunda på många sätt. D...

bara det går fö...

Jag vill omfamnas av sommarvärme, scenrök, människokroppar, alkoholdoft och själsomvändande musik. 
Jag vill känna svalkande regn mot mitt ansikte, avnjuta pardanser i paddockar, dra djupa andetag av djur, klia ut höet ur strumporna och gunga med klubbarna i Stoke-On-Trent.
Jag vill ha Jenny i mina armar, Tess, Oliver och Daniel dansande brevid mig, hundarna som ger mig fullständig självacceptans vid mig och staden jag föddes i framför mig.
...

Hämta fler inlägg